Utdrag ur: Halmhus - en byggteknisk evaluering

Straw bale house - an asessment of the building technology
Marcus Furby & Rickard Malm - Examensarbete - Chalmers Lindholmen University College

Byggmetoder
Infillmetoden
Nebraskametoden
Halm 
 

Byggmetoder

Halmhus byggs med två olika metoder: Nebraskametoden och Infillmetoden. Vid Nedbraska metoden byggs huset med isolerande och bärande halmbalar. I Infillmetoden finns en bärande stomme, oftast av trä. Halmbalarna fungerar då endast som isolering.

Infillmetoden

Infilllmetoden har flera fördelar jämfört med Nebraskametoden. Den tillåter en friare planlösning, fler vånningar, större spännvidder, tyngre laster, fler fönster dörröppningar och lättare möjligheter att bygga ut. I områden drabbade av stor nederbörd kan taket vid denna metod med fördel byggas först. Därefter kan väggarna byggas upp i lugn och ro. Väggarna behöver inte förspännas och sättningarna påverkar inte konstruktionen.

Tekniken att bygga väggar med infillmetoden är väldigt likt den att bygga med bärande balar. Takkonstruktionen är fäst direkt i den bärande trästommen som en traditionell trävägg. Balarna i infillväggar är normalt infästa i grunden, sammanfogade inbördes och fastbundna i regelramen.

Väggar: Att bygga med infillmetoden innebär att en vanlig regelvägg byggs upp isoleras med halmbalar. Reglarnas c/c avstånd anpassas efter halmbalarnas längd för att det skall gå lätt och snabbt att bygga. Väggen sammanbinds på samma sätt som Nebraskametoden med dymlingar och putsas på in och utsidan med ler- eller kalkputs. För att putsen inte skall spricka i skarvarna mellan halm och trä är det lämpligt att sy med juteväv över varje regel. Väven används för att halm och trä rör sig olika, den gör att rörelserna jämnas ut och putsen förblir intakt. När infillmetoden används kan huset också kläs med träpanel. En putsyta måste finnas under panelen, den fungerar som vindskydd och går inte att ersätta med trä.

Dörrar och fönster: Dörrar och fönster infästes i den bärande trästommen som i ett vanligt trähus. Det kan vara lämpligt att sy fast juteväv i fönsternischerna och på reglarna för att slippa sprickbildning.



Lena o Frans Kontor / Verkstaed


Conny Jerers bastu hus 

Nebraskametoden

På ett tillräckligt brett och fuktskyddat fundament staplas halmbalar upp i förband och binds samman med långa trädymlingar, till en bärande halmbalsstomme. Detta byggnadssätt kallas Nebraskametoden. På toppen läggs en kraftig stock/ balk som bär taket och fördelar vikten över hela väggtvärsnittet. Halmbalarna blir i detta sammanhang så kallade multifunktionella; de bär, isolerar och är beständiga mot väder och vind. För ytterligare information se Steen Möllers hemsida på www.dr.dk/halmhuset

Väggar: Väggarna består av halmbalar som är putsade invändigt och utvändigt med ler-, kalk- eller cementputs. När väggarna är uppbyggda av bärande halmbalar kallas det för " Nebraskametoden" Om beslut tas att bygga på detta sätt måste halmbalarna staplas noga och rättas till efter hand , de skall även vara mycket hårt packade. Hörnen stabiliseras upp med invändiga stöttor av trä i vilka halmbalarna förankras. Minst en bal runt fönster - och dörröppningar krävs för att väggen skall bli stabil. Hörnen bör endast bestå av hela halmbalar. I bägge ändar av varje bal slås en dymling av bambu, trä eller armeringsjärn. Det är lämpligt att välja en trästav med tanke på miljön, de skall ha en diameter av 1-2 cm och en längd på 50- 60 cm så att de gott och väl når ner i den underliggande balen

Ovanpå väggen läggs en tvärgående bärlina för att fördela trycket från vindsbjälklaget och takkonstruktion. Bärlinan kan antingen bestå av en timmerstock med en diameter av minst 15 cm eller halvtimmer eller liknande.

Den bärande halmväggen sätter sig cirka 10 % inom loppet av sex veckor. För att påskynda sättningen och få stabilitet under byggnationen bör väggarna förspännas. Det finns då två metoder att tillgå.

I varje hörn och minst på var fjärde meter placeras en ståltråd, en vajer eller spännband kring bärlinan , halmbalsväggen och till förankringen i jorden. Väggarna komprimeras med hjälp av en spännanordning. Komprimeringen sker under flera dagar tills dess att väggen inte kan pressas i hop mer. Tråd vajer eller band som används skall klara ett drag på minst 6,4 kN.
Långa gängade "stålstavar" infäst i grunden med ett centrumavstånd på ca 180 cm, stavarna går genom hela väggen . Längst upp byggs en " låda" av plywood eller breda plank, hela väggkonstruktionen skruvas sedan ner med hjälp av stora muttrar.
Enligt Steen Möller bör en bärande halmstomme inte vara mer än 7 balar hög och max 5 meter lång i en rät linje. Om väggen skall byggas längre så bör den vara böjd, knäckt eller ha en stödjande tvärvägg för att uppnå tillräcklig stabilitet. Innan väggen putsas skall den klippas jämn med en häcksax eller motorsåg. Putsningen bör dröja tills väggarna har satt sig ordentligt. Det är dock möjligt att starta redan efter första inspänningen utan alltför stora problem med sättningar i putslagret.

Dörrar och fönster: Runt dörrar och fönster byggs en ram av trä. Den placeras där fönstret önskas och skall vara fri att följa väggens sättningar. Halmbalarna klipps omkring ramen och putsas. Ovanför fönster och dörram läggs lös halm som håll på plats med hjälp av juteväv. För att stärka kanterna kan juteväv sys på halmen, det har dock visat sig att det är både lättare och bättre att putsa in grovt stoft av linfrö eller liknande. Efter 6 veckor eller när väggarna har satt sig tillräckligt kan fönster monteras in och den sista putsningen kan utföras så att den yttersta ramen låses.


Håkans halmbalshus i Bohuslän.
Foto:Fred 


Halm

Halm kan definieras som torra, näringsfattiga och döda stjälkar ofta från några av våra vanligaste sädesslag som vete, havre, råg eller korn. Stjälkarna buntas ihop och pressas till balar som sammanbinds med balsnören.

Hö och halm blandas oftast ihop till ett gemensamt begrepp trots att de är två väsentligt skilda sorters material. Hö är till skillnad från halm näringsrikt då det är gräs som skördas när det fortfarande är grönt. Säd skördas när den är mogen det vill säga gul. Halmen skiljs från säden och får ligga kvar på åkern och torka. Efter torkning används hö till djurfoder medan halm oftast används som strö. På grund av höets höga näringsinnehåll är det extra intressant för skadedjur och därför mindre lämpligt som byggmaterial.

De vanligaste sädesslagen skiljer sig något åt i uppbyggnad och har därför olika lämplighet som byggnadsmaterial. Samtliga tillhör släktet gräs

Kemisk sammansättning

Halmens kemiska sammansättning är mycket lika för de olika sädesslagen. Huvudbeståndsdelarna är :cellulosa, pentosaner, lignin samt lite vax. Halmhus putsas alltid och för att putsen skall fästa bra så måste den låga mängden vax brytas ned. Detta är en anledningarna till att halmen måste ligga i minst ett år före den används för byggnation. En annan anledning är den mängd fukt som halmen innehåller måste torka ut. Det finns exempel på att kondens uppstått i väggarna där detta ej har beaktats.


-----------------------------------------------------------

Min kommentar: Om sädesslagen kan ni läsa mer om i denna bok eller gå i på: Naturhistoriska riksmuseéts sida som handlar om den virtuella floran.

http://linnaeus.nrm.se/flora

Ha det bra / Fred